fredag 10 augusti 2018

Genom samarbete mot hållbara lösningar



Under arbetet med de 40 barn som NIHEP och SKKB (Netherländerna) stöder i Sahwa Primary School framkom tidigare i år att skolans vattentankar var sönder och det fanns inte medel att reparera dem. Fler än 1650 elever och 32 lärare hade inte tillgång till vatten under skoltid. En av NIHEPs volontärer från Finland, Anni Pihlaja, startade en insamling vi crowdfunding* och en av tankarna kunde fixas redan efter några dagar. Skoleleverna och lärarna fick tillgång till rent dricksvatten och handhygien.


Nu repareras även förskolans vattentank med hjälp av medel från Friends of Kenya och Asegelile Investment Ltd. För att skydda vattentankarna och skolans fastigheter och i samråd med ansvariga för skolsektorn har ett staket byggts med Mwembes stöd.





*Crowdfunding är insamling via nätet för ett specifikt ändamål och uppskattat belopp. Det finns olika sajter för detta och just denna insamling gjordes via GoFundMe.

Originaltexten som är skriven av våra finländska studerande som just nu gör sin praktik med NIHEP hittar du på  www.nihekimapekee.blogspot.com 





Texten är ett översatt sammandrag av nuvarande studerande som 






onsdag 29 november 2017

Över 60 flickor med i Life Skills programmet Wasiliana - och de blir fler

Gruppen flickor och unga kvinnor i Wasiliana växer hela tiden och de är vid senaste check 61. Men fler och fler ansluter sig vartefter programmet fortgår och det betyder att behovet av personal växer eftersom NIHEP inte vill avvisa någon. 
Det finns alltså ett behov. Viktiga ämnen man tar upp är flickors rättigheter, självkänsla och sexualupplysning. Tonårsgraviditeter förekommer mer än vad de borde och det försöker NIHEP förebygga i programmet samtidigt som flickorna uppmuntras till vidare studier efter lågstadiet. Siffran för 'drop outs' från skolan är stor i Tanzania: 40% hoppar av låg- eller högstadiet och mindre än en tredjedel av flickorna som går kvar går vidare till High School. Detta enligt Human Rights Watch. Uppskattningsvis hoppar 8000 flickor av grundskolan i Tanzania på grund av graviditet. 

I en Unicef-rapport från 2011 sägs också att 1 av 10 flickor upplevt sexuella trakasserier från lärare i skolan. Vilket gör att vi börjar ifrågasätta till vilken skola stöder vi flickorna? Detta är inget som enbart förekommer i Tanzania - det är globalt. Det har vi sett nu genom #metoo och det betyder att mer upplysningsarbete behövs, ökad medvetenhet om problemet samt förstås åtgärder. Här behövs NIHEP.
    Flickornas budskap på International Girl Child Day

Wasiliana betyder kommunikation och det är tråden i vårt program. Förra månaden ordnades en dag för flickorna och deras föräldrar där man tog upp aktuella ämnen och pratade om hur föräldrarna kan stöda flickorna. Nästa steg är kanske att gå in i skolorna. NIHEP har en nära relation till skolan genom att de fått ett utrymme att använda i skolan för samtal med barn som vi stöder till skola och deras föräldrar. Ett tecken på att skolan uppskattar deras arbete!
Alla sessioner avslutas med fotboll och netball, högt uppskattat av flickorna. En kvinnlig amatörfotbollsspelare och en manlig professionell tränare som tidigare dragit liknande aktiviteter har hoppat in som lokala dragare. Det tackar vi för!
Fotboll! Inte världens bästa underlag kanske men ändå :)

Siffrorna i inlägget tagna från Human Rights Watch 

Bilderna nedan från Parents Saturday




NIHEPs Onesmo Kajuna inleder diskussion
Och flickgruppens allt i allo, Gethu in action, ingen tillställning utan dans!
   





söndag 4 juni 2017

Wasiliana - kommunikation, inspiration och motivation

Vårt livshanteringsprogram för flickor har nu fått styrfart och från början av detta år har gruppen växt till ett tjugotal flickor och unga kvinnor. I första bloggen om programmet och den blygsamma starten med fem flickor nämndes flickornas önskemål om att bli fler. Nu är de 22 inskrivna.

Programmet heter Wasiliana - kommunikation.  När vi planerade tillsammans med NIHEP kom vi fram till att det finns stora brister i kommunikationen mellan målgruppen, föräldrar, skola och andra instanser.
Mource from Kenya is volunteering as football coach
Skolorna var inte alltid medvetna om orsakerna till flickors avhopp från skolan. Många föräldrar behövde stöd i relationen till skolan. Det behövdes mer tillfällen till möten mellan barn, föräldrar och skola. Detta är vad som jobbas på nu och framöver vid sidan av aktiviteterna. Kommunikation är väsentligt även i programmet; i kommunikation och samtal växer flickorna och blir stärkta i sin självkänsla.


Populäraste aktiviteterna just nu är fotboll och netball!

Och som ni ser är det även pojkar som smyger sig in och vill vara med :) Ledare för programmet är Getu (t.h. på nedre bilden) samt lokala volontärer. En viktig insats gjordes också under vårvintern av socionomstuderande Julia och Samira från Mittuniversitetet i Östersund.



lördag 2 juli 2016

Taggade tjejer




Andra sessionen med vår första flickgrupp har hållits. Fem flickor i vårt nya område Rwanhima i åldrarna 11-15 år platsar inte längre i Primary School och vi ville hitta alternativ för dem. Områdets socialarbetare Jetu  drar sessioner för dem en gång per vecka. Sessionerna hålls tillsvidare på Mta- ordförandens gård tills vi får veta om vi kan ha ett klassrum i skolan. Så löser man sakerna här J  och det betyder också att vi har en hel del barn till som vill vara med. Fyra av flickorna kan inte läsa eller skriva. Aktiviteter som flickorna själva frågat efter, förutom skola:

·         Lära sig virka
      ·         Matlagning
      ·         Göra tvål
      ·         Lära sig cykla
      ·         Netball

I skolan finns en plan och utrustning för netball, som är en mix mellan basket och ultimate frisbee, samt lärare som kan reglerna. Så det kan vi nog ordna. För virkningen behöver vi samla in lokalt virkgarn och -nålar.
Detta är nu bara på en Mta (väg) i Rwanhima och nu söks fler flickor i samma situation. 

Förutom det de själva önskat ska de få information om hygien, hälsa och ”reproductive health” och olika alternativ till utbildningar. Flickorna är i riskzonen för tidig graviditet och ju tidigare de får information desto bättre. Vi ska försöka få representanter utifrån som kan dra just dessa teman samt förebilder som kan inspirera flickorna till utbildning och stärka deras självförtroende.
Nu vill flickorna bara bli fler i gruppen!

   Grannbarnen håller egen skola

söndag 26 juni 2016

NU händer det grejer!

Vi har startat vår första grupp för flickor i Rwanhima. Det är fem flickor som av olika orsaker inte gått ut Primary School, och de kan inte läsa eller skriva. En första träff med föräldrar och flickor har hållits samt en första session senaste veckan. Varje onsdag ska de träffas. Yetu, socialarbetaren som delvis jobbar för oss, ska dra sessionerna med stöd av Kajuna och mig. Livshantering är det övergripande temat och är långt inlärning av praktiska färdigheter som matlagning, hantverk, övningar för att förbättra självkänslan, hälsa, hygien, fysisk aktivitet.


Vi startar där de är. Det är viktigt att börjamed saker de känner igen och sen småningom ge nya impulser. Det är viktigt för dem att hitta det de är bra på, få deras förtroende. Dessa flickor har nekats skola, de får inte så ofta höra att de gör något bra och deras värld är ännu liten. Men vi ska göra den större. Vi ska göra dem större.
Vi har till exempel Tekla, som har epilepsi,  vilket gör att hennes mamma tror att hon inte kan gå i skolan. Hon har väldigt sällan kriser och hon får ingen medicinering.


Flickorna är i riskzonen för tidig graviditet och de kommer också att få upplysning om prevention, rätt att säga nej, under temat "Reproductive Health".
Några flickorna har inlärningssvårigheter och vi behöver ha hjälp av professionella lärare. En tanke är att engagera pensionerade lärare i området, även från andra yrkesområden för att ge en idé om olika yrken.
Flickorna trivdes på sin första session och de vill gärna ha flera med. Det finns fler flickor i samma situation och vartefter vi hittar dem inkluderas de i gruppen.

Detta är nu en första trevare men vi tror hårt på att detta ska bli ett program vi kan utveckla och starta i fler områden.




lördag 20 februari 2016

Akuta behov!

När våra studerande går på hembesök dyker det ofta upp grannar till familjerna som antingen har problem med matförsörjning eller med hälsan. Senaste veckan presenterades de för en mamma med 8 barn, vars man just lämnat henne. Hon hade med sig sin baby som var kraftigt undernärd och själv var hon också mycket mager. Här finns ett akut behov av matstöd samt utredning om behov av skolutrustning till barnen.
En man berättade att han hade diagnos epilepsi men inte råd att köpa medicin. Eftersom han har ofta återkommande anfall måste hans fru finnas till hands eller någon av barnen. För dem skulle medicin lösa en hen hel del.
För tillfället har vi inga medel till de nya behov som dyker upp och vi startar därför en insamling för just detta ändamål,

Matpaket, värde 50 €
-räcker för en månad till 5-6 personers familj. I paketet ingår majsmjöl, ris, matolja, fisk, bönor, färska grönsaker, tvål och träkol.

Arbetsdagen börjar med promenad längs tågrälsen
Foto: Julia Nilsson



söndag 14 februari 2016

Att förvänta sig det oväntade

Det har varit omväxlande veckor i Mwanza med slumpartade möten, spontana familjebesök, kafébygge, sjukhusbesök och mycket mer. Det man planerat för en dag kastas tvärt om till något annat på ett ögonblick på grund av ett oväntat akut problem dyker upp. Men här är man mästare på problemlösning och det finns inget som inte går att lösa. Varje dag händer något oväntat.
Första veckan började med en teaterföreställning där Julia Åmans talangfulla dramaelever genomförde föreställning som lockade både till skratt och tårar i publiken.
















Förra veckans goda

-Oravais Lions-stödda familjen Chanilas nya kafébygge är i det närmaste klart och mamma Chanila har inhandlat nya kärl till kaféet (kibandan). Förhoppningsvis kan det komma igång redan denna vecka. De måste riva det gamla på grund av hälsoinspektion och många av kaféerna på området möttes samma öde. Orsaken till inspektionen var ett antal kolerafall i Mwanza. Vår partner Kajuna har sett till att det gjorts enligt hälsoinspektionens föreskrifter.

                               Rama Chanila och byggare in action

                               Den nästan färdigbyggda kibandan

-föräldraträff där nya idéer nu kommer från deltagarna om att ge lån till de som har en bättre ekonomisk grund att stå på men rent startstöd till de mer utsatta. En gemensam trädgårdsodling för gruppen som skulle bli ett så kallat "Nursery Tree", en samlingspunkt där de kan träffas och diskutera gemensamma problem och samtidigt sköta trädgården. Odla både idéer och föda, vad är bättre än det. Jag supergillar tanken. Man skulle kunna plantera ett mangoträd för Mwembe där. (Mwembe betyder mangoträd). Kajuna har även, efter många långa förhandlingar fått ett rum i skolan som inte är i användning. Där kan nu föräldrarna komma in och träffa oss vid specifika tider.


-våra volontärer besökte tillsammans med sin handledare akut en farmor/mormor, Bibi, som tar hand om sina syskons barnbarn. Hon har inga egna barn och det är även viktigt för henne att få ge barnen omsorg. Hon har haft sju barn men tack vare NIHEPs arbete med barnens föräldrar har 4 gått tillbaka till sina föräldrar. Nu är Bibi väldigt sjuk och kan inte ta hand om varken barn, getter, en ko eller sina odlingar. Hon behöver inget ekonomiskt stöd men hjälp med arbetet på gården och med barnen. Gatans chairman (ordförande) är informerad eftersom den normala ordningen är att han tillsammans med sociala kommittén för gatan ska hitta en lösning på problemet och informera socialbyrån om de behöver agera. Det goda här är vår samarbetspartner Kajunas professionalitet och handlingskraft. NIHEP pushar och övervakar att saker verkligen händer snabbt.

 -veckans verkliga glädjeämne är att Phinias, vår f.d gatupojke som vi stöder till konst och musikutbildning, fått en infekterad böld under foten bortopererad tack vare vårt stöd. Han har gått med den alltför länge, men nu är den borta och Phinias tacksamhet var inte att ta miste på. I förra veckan sade han till mig: "Shangazi, (auntie) I never want to go back to living on the street."

I övrigt har jag träffat en lokal fundraiser, hotelldirektörer och ett helt nätverk av andra NGOs som i sin tur kan tipsa om vägar till finansiering av verksamheten. Vi har blivit bjudna till Plan International på möte...oväntade slumpmässiga möten som förhoppningsvis kan leda till lokal sponsring, partnerskap eller annars bara umgänge och idéutbyte med likasinnade. 

Som liksom vi, vill göra en insats för dem som har ett sämre utgångsläge.  

Bilden: Phinias på väg till Tambukarelis teaterföreställning

  


Baadaye :)
Lena