Head, shoulders, knees - and where are the toes?

På tisdagmorgnar har jag haft leksessioner med förskolebarnen tillsammans med Jaqueline från NiHep.  Efter en utmanande start har vi nu hittat ett eget sätt att räkna till tio på engelska och sjunga ”Head, shoulders, knees and toes”.

Den första tisdagen slungades jag in i ett litet klassrum med femtio småbarn och en ljudvärld som påminde om en fiskmarknad. Jag fick genast ett tiotal slafsiga häften i ansiktet och en rödpenna i handen. Förvirrad försökte jag stamma fram att jag tänk dra lekar, inte rätta swahiliskrivelser.

Tanken med lekstunden är att göra förskolebarnens dag lite roligare för att höja deras skolmotivation, och lära dem lite engelska på köpet. Den välkända ramsan Huvud, axlar, knä och tå har blivit en favorit. Nu har jag i två månader stått och vrålat ”HEEEEAD” och gestikulerat som en annan galning (ja, det krävs ganska mycket intensitet för att bli hörd bland femtio barn). Den här veckan började det lossna, de flesta har lärt sig var huvudet och tårna finns. När ramsan går vidare till de lite knepigare ”eyes and ears and mouth and nose” blir det fortfarande lite tystare, men sen ljuder slutklämmen desto högre: ”Heeead, shoulders, knees and toes, knees and toes!”.

Under leksessionerna har vi också bland annat räknat till tio på olika sätt (första bilden) och lekt ”Nani anamwogopa Dudu?” – Vem är rädd för vargen.

Vad önskar du dig mest av allt?

Med lågstadiegruppen i Tambukareli är repetitionerna inför föreställningen i full gång. För ett par veckor sen läste vi igenom manuset (andra bilden, Jaqueline översätter). Nu gäller det att överföra texten från pappret till scenisk handling. 

Berättelsen handlar om en bror och en syster som inte får gå i skola. De bor hos sin elaka styvmor, som gör livet surt för dem. En dag hittar de en magisk lampa. Ut från lampan kommer en ande som ger dem tre önskningar. Då börjar jakten på den Finaste Skatten i Världen – ett äventyr som tar barnen genom djungeln upp till himlen och nästan rakt ner i Häxans gryta…

I onsdags satte en nybildad bildkonstgrupp i gång med att måla scenografin med handledning av Marie von Martens. Marie har gjort mig sällskap som volontärarbetare och nu har vi alltså två konstnärliga grupper som jobbar för att sätta upp teaterföreställningen.

Vad är den Finaste Skatten då? Det har skådespelarna själva svarat på. Men må det vara hemligt fram till premiären om knappa tre veckor ;)

Heini Rautoma