Att förvänta sig det oväntade

Det har varit omväxlande veckor i Mwanza med slumpartade möten, spontana familjebesök, kafébygge, sjukhusbesök och mycket mer. Det man planerat för en dag kastas tvärt om till något annat på ett ögonblick på grund av ett oväntat akut problem dyker upp. Men här är man mästare på problemlösning och det finns inget som inte går att lösa. Varje dag händer något oväntat.
Första veckan började med en teaterföreställning där Julia Åmans talangfulla dramaelever genomförde föreställning som lockade både till skratt och tårar i publiken.

Förra veckans goda

-Oravais Lions-stödda familjen Chanilas nya kafébygge är i det närmaste klart och mamma Chanila har inhandlat nya kärl till kaféet (kibandan). Förhoppningsvis kan det komma igång redan denna vecka. De måste riva det gamla på grund av hälsoinspektion och många av kaféerna på området möttes samma öde. Orsaken till inspektionen var ett antal kolerafall i Mwanza. Vår partner Kajuna har sett till att det gjorts enligt hälsoinspektionens föreskrifter.

                               Rama Chanila och byggare in action

                               Den nästan färdigbyggda kibandan

-föräldraträff där nya idéer nu kommer från deltagarna om att ge lån till de som har en bättre ekonomisk grund att stå på men rent startstöd till de mer utsatta. En gemensam trädgårdsodling för gruppen som skulle bli ett så kallat "Nursery Tree", en samlingspunkt där de kan träffas och diskutera gemensamma problem och samtidigt sköta trädgården. Odla både idéer och föda, vad är bättre än det. Jag supergillar tanken. Man skulle kunna plantera ett mangoträd för Mwembe där. (Mwembe betyder mangoträd). Kajuna har även, efter många långa förhandlingar fått ett rum i skolan som inte är i användning. Där kan nu föräldrarna komma in och träffa oss vid specifika tider.


-våra volontärer besökte tillsammans med sin handledare akut en farmor/mormor, Bibi, som tar hand om sina syskons barnbarn. Hon har inga egna barn och det är även viktigt för henne att få ge barnen omsorg. Hon har haft sju barn men tack vare NIHEPs arbete med barnens föräldrar har 4 gått tillbaka till sina föräldrar. Nu är Bibi väldigt sjuk och kan inte ta hand om varken barn, getter, en ko eller sina odlingar. Hon behöver inget ekonomiskt stöd men hjälp med arbetet på gården och med barnen. Gatans chairman (ordförande) är informerad eftersom den normala ordningen är att han tillsammans med sociala kommittén för gatan ska hitta en lösning på problemet och informera socialbyrån om de behöver agera. Det goda här är vår samarbetspartner Kajunas professionalitet och handlingskraft. NIHEP pushar och övervakar att saker verkligen händer snabbt.

 -veckans verkliga glädjeämne är att Phinias, vår f.d gatupojke som vi stöder till konst och musikutbildning, fått en infekterad böld under foten bortopererad tack vare vårt stöd. Han har gått med den alltför länge, men nu är den borta och Phinias tacksamhet var inte att ta miste på. I förra veckan sade han till mig: "Shangazi, (auntie) I never want to go back to living on the street."

 

I övrigt har jag träffat en lokal fundraiser, hotelldirektörer och ett helt nätverk av andra NGOs som i sin tur kan tipsa om vägar till finansiering av verksamheten. Vi har blivit bjudna till Plan International på möte...oväntade slumpmässiga möten som förhoppningsvis kan leda till lokal sponsring, partnerskap eller annars bara umgänge och idéutbyte med likasinnade. 

Som liksom vi, vill göra en insats för dem som har ett sämre utgångsläge.  

Bilden: Phinias på väg till Tambukarelis teaterföreställning

  

Baadaye :)
Lena