Gatuungdomars verklighet

Livet på gatan är farligt och ingen fairy tale precis. Det är rå, kall och mörk verklighet. Sent en kväll i februari i år gick jag med Joseph, Roots & Culture, genom de områden i stan där ungdomarna mest håller till och där de söker sina sovplatser för natten. Den promenaden berörde mig djupt och jag grät då jag gick hem. Ännu, då jag tänker på det blir jag väldigt ledsen för dessa barns öden.

Tänk dej själv att ditt barn måste tigga mat innan natten, för att inte behöva somna hungrig. Tänk dej att han eller hon somnar med rädslan av att vakna till trakasserier från säkerhetsvakt eller polis. I en undersökning som gjordes 2008 bland ungdomarna framkom att polis upplevs som ett av de största hoten nattetid. Risken att bli sexuellt utnyttjad av äldre gatuungdomar och kriminella är stor. Övriga risker som ungdomarna utsätts för limsniffande, droganvändning, stölder, kriminalitet misshandel.

Några försöker förtjäna sina matpengar med att samla skrot och sälja eller leverera gods och varor. Men de flesta i deras omgivning vill inte ha att göra med dem. De lever en högst oskyddad tillvaro och förnedring är en daglig ingrediens i deras liv.

Vi kan alla vara med och bryta dessa mönster i samhället, hjälpa dem ur segregeringen och tillbaka till ett värdigt liv.

 

Detta är Phinias som, tack vare Roots & Culture, har kommit bort från gatan och som fått tillbaka förtroendet för vuxna. När jag lärde känna honom i februari hade han just börjat i deras workshops. Han var rätt onåbar och sluten. När jag träffade honom på nytt i oktober var han en helt annan person. Jag fick en stor kram! Han var öppen, kommunikativ och verkade glad. En märkbar förändring. Vilket säger en hel del om betydelsen av vuxna som bryr sig och även om Roots & Cultures arbete med dessa ungdomar.

Men de är en bråkdel av alla på gatan med samma behov. De organisationer som finns här räcker inte till för att täcka behovet.

Vi kan alla göra något och vi kan alla hjälpa Roots & Culture i deras arbete.